Linnéprojektet

Dag 7

Dagen började med att vi tidigt åkte till skolan för att guidas runt och träffa alla klasser i skolan. I samband med det gav alla barnen oss massa gåvor och teckningar att ta med hem till Sverige. De ställde också lite frågor om Sverige och vår skola. Sen blev vi också bjuden på tårta och livemusik då skolan firade 25 års-jubileum.

Efter allting åkte vi iväg för att äta lunch tillsammans med Elisabeth och Lois. Vi handlade också lite presenter och souvenirer från Venezuela, fick även några extra gåvor av Elisabeth. Därefter åkte vi till flygplatsen, tog farväl av alla för att sedan åka iväg mot Macuto.


I en klass


Skolan firade 25-årsjubileum


I en butik


På väg till Macuto

Dag 6

Åh en sån spännande dag vi har haft idag! Den startade 05.20 då vi satte oss i bilen och åkte i cirka 1,5 timme. Målet var en båttur på orinocofloden. Det var vi fyra tjejer, Ebba, Solveig och två ledare som åkte på denna båt i ungefär 6 timmar. 6 timmar fullspäckade med sådant man bara ser på tv. Precis allt var häftigt. Bara att åka båt var en härlig frihetskänsla, och att vattnet dessutom var helt brunt var en ny cool upplevelse. Vi såg massvis med djur. Fåglar, ödlor, apor, kossor, pirayor och en hel del insekter. Pirayorna fick vi dessutom fiska upp!

Även naturen var otroligt häftig, man kunde riktigt känna att man var i djungeln. Lianer hängde från träden och träden var helt enorma. Allt var så grönt.

Vi stannade också till vid en strand där vi fick träffa på en stam med indianer. Verkligen häftiga människor! De var också som i sagorna, man kunde verkligen se att de var indianer. Det var kanske ett trettiotal indianer som bodde i en rätt stor hydd-liknande sak, men som saknade väggar. De sov i hängmattor, hade en speciell hydda där kvinnorna sov när de hade mens och så hade de en båt som tyvärr hade gått sönder. Trasig båt innebar fiskeproblem så dessa indianer hade inte ätit något på två dagar, stackarna!

På vägen hem stannade vi också vid los castillos där Lövling hade två av sina fältstationer på 1700-talet.




På väg


En fågel


En glad Ebba med en nyfiskad piraya


I båten


Indianerna


Los castillos

Dag 5

Vilken skön dag, säger bara det. Den startade lite senare så vi blev inte hämtad fören vid halv 10. Vi åkte då till Caronifloden, den blåa floden och där åt vi lite frukost samtidigt som vi steg på en katamaran, eller ska jag säga turistbåt som tog oss ut på floden. Det första vi gjorde var att åka till ett ställe där Caronifloden, den blåa floden mötte Orinockofloden, den bruna floden. Det här kanske inte låter lika häftigt som det var att se men där floderna möttes bildades ett rakt streck, en vägg som ni kan se på bilden. Ska inte gå in på detaljer för hur det kan fungera mer än att det var coolt att se, kanske nått för våra kära biologilärare på Västermalm att förklara.

När vi knäppt 10 000 bilder vände vi och åkte längre på Caronifloden åt andra hållet för att se på dom här snygga vattenfallen. Som tur va snurrade båten ca 3 000 varv så vi hann knäppa bilder från alla vinklar, ett jättesött turistpar knäppte minst hälften av bilderna på oss. Börjar bli erfarna bloggare nu när människor runt om erbjuder sig ta kort på dagens outfit liksom, inte många som har ett vattenfall bakom bara. När turen var klar hade vi hunnit med att stanna till vid en fin liten strand och badat också, vattnen var mycket varmare än borta i Macuto. När turen var klar var klockan lunchtid så vi åkte till klubben där vi bjöd Lois och Yraima på god lunch och passade på att få några timmar i solen. Väldigt väldigt skönt. Direkt efter det drog vi till ett köpcenter, shoppade lite och åt middag sedan var vi alla väldigt trötta och bestämde oss för en tidig kväll. Imorgon ska vi upp redan klockan 6 för en ny tripp, denna gång på Orinockofloden.

Karoni möter Orinoco

Ett av de vackra vattenfallen

Picapica-stranden

Dag 4

Vi vaknade upp till en fin dag i Ciudad Guyana. Efter en liten tur där vi köpte vatten blev vi skjutsade till skolan där de bjöd på frukost, samtidigt förberedde vi det sista inför vår lilla presentation. Nere vid scenen var det fullt liv och vi fick se på olika uppträdanden som barnen på skolan gjorde innan det till slut var vår tur. Då krånglade dock tekniken rejält och det hela slutade med att vi inte kunde visa filmen, utan endast pratade mycket kort om vårt projekt på spanska. Man kan ju säga att vi var allt annat än nöjda med vår presentation men vi gjorde vårt bästa utifrån situationen. Efter presentationen fick vi följa med till deras trädgård där vi alla fick plantera varsin växt.

Sedan bar det av till lunch med Elizabeth och annan personal från skolan. Där kom tidningen och tog kort och vi fick också till vår chock veta att vi skulle medverka i radion efter lunchen. Så direkt efter vi ätit var det dags att hoppa i bilarna mot radiostationen. Där var vi lite arga över att vi inte fått reda på något men Elin D och Frida gjorde ett superbra jobb med tanke på situationen.

Efter det hade vi lite egentid på ett köpcentrum och på Pasadat innan vi skulle ut på kvällen tillsammans med Elizabeths söner. Vi stannade dock inte speciellt länge utan åkte hem runt halv ett, vi var då väldigt trötta och somnade direkt.

Nervösa inför redovisningen

Presentutdelning efter presentationen

Vi planterade växter

Lunch på spansk restaurang

På radiostationen

En flytande klubb/bar

Bäste Luis Eduardo

Dag 3

Vaknade tidigt, blev hämtad av Yraima och Elisabeth klockan 06.40. Framme vid skolan gick allting fort, vi blev inslussade till lärarnas kontor och Elisabeth sa att vi skulle skynda oss till storsamlingen för att presentera oss. Så där stod vi inför 500 exalterade ungar medan en av oss försökte presentera oss på spanska, gick väl okej. Sedan var det Löflingbarnens tur att stå på scen och de bjöd på teater och visade upp plancher de gjort under löflingveckan.

Efter storsamlingen var det brådska till biblioteket där vi blev bjuden på frukost. När vi klev ut ur biblioteket för att åka till Löflingparken (en park mitt i stan) blev vi överfallen av hur många Löflingbarn som helst som hängde sig runt midjorna och ville ta kort med oss. Men Elisabeth och Yraima tyckte inte att vi hade tid med att prata med dem just då så de släpade ut oss till bilen och körde oss till löflingparken.

Där blev vi väl mottagna av våra guider för dagen som sedan tog oss genom hela löflingparken. Det var otroligt kul att se djuren och naturen i Venezuela, vi fick också se Löflings gravplats. Vid det här laget var alla svettig och jävlig efter att ha åkt runt i en trång liten jeep i 35 graders värme. Givetvis ville Elisabeth då bjuda oss på lunch så hennes son och Yraima tog oss då till en fin restaurang på en privat klubb. Efter lunch var vi ”ledig” och Lois (Elisabeths son) tog oss till en stor galleria där vi fördrev resten av kvällen.

658 glada och intresserade elever

En kort presentation av oss

Dag 2

Idag var dagen då vi slutligen skulle hamna i Ciudad Guayana, Puerto Ordaz, staden där skolan ligger. Innan det var flygdags fick vi några vilotimmar på stranden. Mycket skönt efter gårdagens långa flygresa!

Brända och röda, spända och förväntansfulla satte vi oss på flyget. Efter dryga timmen på planet så landade i vi Guayana city. Vi fick direkt komma på en väldigt fin reception/mottagning hos Elizabeth Bracho (ägaren av skolan) tillsammans med rektorn Yraima och några andra från skolan. Jag tror alla blev lite chockade över hur fint det var där. Hon bodde i ett riktigt fint hus, till skillnad från alla hus i Macuto. Vi skålade och åt god mat och hade en allmänt trevlig första kväll.

Vi fick skjuts till vårt söta lilla vandrarhem som vi alla blev nöjd med. Utmattade som vi var gick vi och la oss runt tolv.

Hej Linnéläsare vi ursäktar att det varit så dött här på bloggen under tiden vi befunnit oss i Venezuela. Anledningen är just den att vi har haft hektiska dagar fullproppad med aktiviteter vilket gjort att tiden varit svår att få och speciellt svår att matcha in med internetanslutning. Därför ska vi nu ge er lite dagboksanteckningar och bilder från resan.

Dag 1

Klockan 20.20 satt vi, alltså jag Ida, Elin, Elin och Frida oss på tåget ner mot Arlanda. I Gävle skulle vi göra ett tågbyte, det var svinkallt ute så vi stod ett tag i vänthallen tills vi insåg att vårat tåg stått inne på stationen ganska länge. Behöver inte säga mer än att vi fick springa för att hinna med det. Fyra små tjejer med fyra jätteväskor plus handbagage, tur att ingen vi kände såg oss springa. Vi kom iallafall fram till Arlanda vid 00.30. Mötte upp kära Solveig och väntade in tiden sovandes på bänkar. Klockan 04.00 kom Ebba och väckte oss, trötta men förväntansfulla checkade vi in, åt god frukostmacka och sprang en snabbis genom Taxfree. 06.00 lämnade vi Sverige bakom oss för 10 dagar i Sydamerika i Venezuela. Innan vi kom fram till Caracas vilket är huvudstaden i Venezuela, mellanlandade vi i Frankfurt. Hann checka in Taxfreen mycket fort innan planet som skulle ta oss mot Caracas lyfte. Alla flygningar gick otroligt smidigt och smärtfritt och personalen var grymt trevliga och bjöd på dricka, choklad, kuddar, filtar och allt man ville ha. En guldstjärna tilldelad Lufthansa. Redan när vi landat och skulle ta oss ut ur flygplatsen fick vi en chock, ett 50-tal ungdomar stod och skrek och jublade, snacka om att man kände sig som en stel Svensk. Vi tog iallafall en taxi till hotell Jofer i Macuto där vi skulle sova för natten. Kvällen i övrigt gick bra, Frida och Elin och Ebba lyckades blanda ihop och tappa en hotellnyckel vilket vi andra tyckte va lite skoj, som tur va hittade dom rätt på den. Annars gick vi ner på stranden för att äta, inser såhär i efterhand att det var lite dumdristigt kanske, det var väldigt konstigt folk på stranden men allt gick bra och vi kom överlevande utan skador därifrån. Mitt sista minne för kvällen är en tröttsöt Elin insnurrad i ett myggnät bredvid mig, inte dåligt inte. Morgondagen kommer starta tidigt så vi följde Elins exempel och somnade.

Utanför hotellet

Hej allihopa!
Imorse bar det av! Men för alla er som inte är helt insatta i projektet redan ska veta att alla inte åkte till Venezuela imorse. Jag, Sara, är kvar här i Sundsvall eftersom jag var tvungen att stanna hemma och träna. Jag blev istället detta projekts "kontakt" här hemma i Sundsvall och efter gårdagen kanske det är tur att jag var här och kunde ordna lite saker.

En av våra alla underbara idéer var att göra en film som presenterar oss tjejer och samtidigt visa upp Sundsvall lite. Men eftersom allt strulade och då menar jag allt, kameran, nedladdningen, ljudet ... ALLT, därför gick det inte riktigt som tänkt. Eftersom tjejerna var tvungna att packa och ordna det sista för resan erbjöd jag mig att sitta med filmen. Jag satt hela dagen igår och nu har jag ÄNTLIGEN ordnat den. Pga tidsbrist är den dock inte särskilt fint klippt och i största allmänhet inte särskillt "profesionell" eller bra för den delen heller men den är iaf klar.

Länken till filmen finner ni här till höger, under länkar. Så om ni är intresserade av vad tjejerna ska visa på skolan i Venezuela, höra oss prata spanska eller om ni bara vill se hur dålig jag är på att klippa filmer, kolla in den!

/Sara

Det skulle ju vara Linné men någon glömde apostrofen, nä men det gick faktist inte att skriva Linné så ni får ha lite fantasi helt enkelt.

Vi är fem tjejer från naturvetenskapliga programmet på Sundsvalls gymnasium. Våra namn är Frida Widelund, Elin Dahlqvist, Elin Sundin, Ida Godin och Sara Storgärd. Här kan ni följa vårat projekt som går ut på att följa Pehr Löflings fotspår i en resa till Venezuela. Planet avgår den 8 februari och vi är sedan borta i 10 dagar. Den här resan kommer bara vara en del i vårat projektarbete, PA1201, utöver denna resa bedriver vi också en trädgård här på Västermalm.

En trädgård som startade år 2007 (dvs. under Linnéåret) av några tjejer här från naturvetenskapliga programmet. Det är alltså fjärde året som trädgården bedrivs och utvecklas av elever på deras PA1201:s tid.

Nu har vi en miljonsaker att planera inför resan som kommer bli mycket innehållsrik, exakt som denna blogg (förhoppningsvis), beroende på hur generösa dom i Venezuela är med internet...